Djuriskt i radion

Fredagens radio handlar om filmer där djur spelar betydande roller. Ja, det är fluffigt, men jag försökte välja filmer som har nåt för alla och inte bara barnfamiljer. Det är katter, hundar och papegojor, moralkakor och sentimentalitet men också en väldigt angenäm värme i dessa tre filmer. Vilka valde jag? Lyssna vetja! Vi börjar 10:32 in i klippet. Mjau!

Högtflygande planer

Hade möte med Filmörnen-gruppen idag (av någon anledning tar dessa möten alltid minst tre timmar utan att någon förstår vart tiden tar vägen) och det ser ut som om jag blir konferencier i år också, det är även möjligt att jag får en ännu större roll. Pirrigt. Vi är i startgroparna, men vi behöver fortfarande få igång en snygg marknadsföring och snickra ihop alla komponenter i själva eventet, vilket inte är det lättaste. Vi har i alla fall massor av idéer och en ny fräsch facebook-grupp, very nice. Så, är du från Värmland, har gjort en film och vill visa den på stora duken? Älskar du kortfilm och vill kolla in Värmlands färskaste filmiska förmågor? (tre 'f' i rad där, inte dåligt) Anmäl dig till/besök Filmörnen, Värmlands egen kortfilmsfestival där vinnarna får komma till Novemberfestivalen i Trollhättan, och där ha chans att vinna filmiska priser för tusentals kronor. Med andra ord, den ultimata mötesplatsen för oss filmälskare, filmare, filmnördar och filmiska. Snart lyfter vi!

Friday is radio day

Del två av vårt snack kring filmfestivalen i Cannes, som jag blir allt mer sugen på att åka till. Kändes sisådär i radion idag, men jag har varit duktig och gått på arbetsintervju och varit mig själv och gjort det bästa jag kunnat, så jag bestämmer härmed att denna fredag är win. Och så är det med det.

Länk till klippet, vi börjar ca 08:03 in. Everybody dance now!

Jag kommer aldrig att glömma Memento

Gillar du när en film verkar gå i en viss riktning, men sedan gör vändning på vändning och överraskar dig ända till slutet? Tycker du om tät spänning, film noir-inspirerade miljöer blandat filosofisk tyngd, och detta gestaltat i en icke-existerande kronologisk ordning? Då är Memento en film för dig. Det är en av mina absoluta favoriter, och också den film jag valde att skriva min c-uppsats om. Jag försöker i uppsatsen undersöka vad det uppstyckade tidsflödet egentligen har för betydelse för filmen, samtidigt som jag scen för scen analyserar och placerar. Om ni har tråkigt en kväll, eller bara undrar hur en c-uppsats kan se ut så finns en länk till uppsatsen (Organiserat kaos - om det ickelinjära narrativet och hur det används i Christopher Nolans Memento) HÄR.

Se Upp för framtiden

Ingen i min omgivning har väl kunnat undgå mitt raljerande om Pixars Upp nu på senaste. Var tvungen att hyra den igen, och jo, jag grät lika mycket och på samma ställen. Det är något i den som träffar mig extra hårt. Vad? Filmen tar upp många fundamentala, livsviktiga frågor om ålder, tid och framtid men framför allt om drömmar. Huvudkaraktären Carl har i hela sitt liv haft en dröm som han varit säker på skulle slå in, men finner sig helt plötsligt gammal och grå och han har fortfarande inte kommit ens i närheten av drömmen. Jag tror att jag har en inneboende rädsla för att något liknande ska hända mig. Att jag blir så tillfreds och bekväm, bedövad av tillvaron så att mina drömmar bara samlas på hög och att jag en dag sitter där i min fåtölj och tänker om jag ändå hade...
     Jag kan få lätt ångest av att se andra förverkliga sina drömmar, som exempel kan nämnas en bekant på facebook som håller på att resa jorden runt med sin pojkvän. Hon har snart varit i världens fyra hörn, vandrat i djungeln, matat tigerungar, sett pyramider och blickat upp mot världens högsta berg. Och istället för att bli glad för hennes skull känner jag en press och en viss förtvivlan över att jag själv har kommit så kort i jämförelse. Resonemanget brukar låta såhär i mitt huvud: "Här är du, och här är världen. Detta är vad som finns att göra och uppleva, och det är din uppgift att hinna med så mycket som möjligt, annars kan du ju omöjligt ha levt." Ungefär samtidigt som jag tänker så brukar jag komma på hur dumt det låter. Som om det skulle vara en tävling. Som om livet går ut på att visa alla andra att man minsann har levt, gärna mer än vad de har. Men är det inte så att den enda som kan avgöra vad som är värdefullt är man själv? Och är det inte så, att alla drömmar inte behöver slå in? Drömmar som slår in är vackra, men drömmar som inte gör det kan också skänka en stor glädje i och med att de alltid finns kvar. Rena och oförstörda.
     Slår Carls dröm äntligen in i Upp? Jag säger som jag redan har sagt, gå och hyr den. Pixar har gjort det igen och ni har en gyllene liten animerad pärla framför er. Humor blandat med ironi, allvar, stora frågor och spänning. Film när det är som bäst.

Fredagens radio

Vi hade lite strul med micken så vi körde genom telefonen istället, vilket gör att det låter lite burkigt. Nevertheless så handlar det om stundande filmfestivalen i Cannes. De nominerade filmerna släpps inte förrän nästa vecka, och då ska vi snacka mer om samma ämne. Dagens avsnitt behandlar lite historiska fakta runt denna filmens mest prestigefyllda festival.

Här är länken till klippet, vi börjar 8:09 in. Enjoy!

The Birth of a Blog

Den är alldeles ny, och jag lovar att älska den, ta hand om den, ge den mat och krama den... på hedersord! Här kommer det att bli länkar till mina radioklipp, filmtips, recensioner och små filosofiska betraktelser med mer eller mindre tyngd, flum och stillsamt gnäll, torr humor och ironi, allt i filmens tecken. Väl mött och jag hoppas att ni kommer att trivas här. Vi ses i biomörkret!