Döm döm drömmare

Det är lite rörigt i mitt huvud nu, men av den trevliga anledningen att många roliga saker händer. För det första så har jag lyckats skaffa mig sommarjobb som däcksman på ett gäng turistbåtar som åker runt i Karlstad, Solabåten. Jag ska sälja biljetter, guida och vara skeppsråtta/skaffa mig sjövana hela sommaren. För det andra så kommer Filmörnen allt närmare, och jag kan nu avslöja att jag sitter som jurymedlem i år. Fatta vad stort. För fem år sedan (sjukt hur tiden går) var jag en fjunig liten gymnasieelev som besökte festivalen för första gången, sedan skrev jag en uppsats om den, blev medlem i styrelsen, var konferencier - och i år är jag alltså en fjärdedel av juryn. Det ska bli så spännande och roligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är så peppad att jag drev igenom ett special-inslag om nämnda festival i dagens radio. Vill du lyssna (klart du vill!) så gör det här, vi börjar ca 07:44 in. Jag och Ina idag (mycket duktig och inspirerande tjej förövrigt!)

Det verkar helt klart som om grejer ordnar sig till det bästa, vilket de har en tendens att göra, dock är det alltid lika underbart när så sker.. Nu ska jag bara skriva färdigt de sista hemuppgifterna så att jag kan hämta ut min examen, så kommer jag snart vara en helt färdigbakad kulturvetare, på väg ut i den stora världen. Walkin' on sunhsine...

Två Raketfilmer av och med mig

Blev lite nostalgisk inne på youtube och grävde upp två av mina Raketfilmer. Den första, "Psykbryt", tog laget till en andraplats medan den andra, "Maskhål", inte gav något särskilt pris. Båda filmerna är gjorda på runt 24 timmar och under speciella förutsättningar med satta teman, vissa föremål och vissa repliker som var tvungna att förekomma i dem. Jag skrev manus till båda filmer och florerar både framför och bakom kameran. Filmtajm!

Tjejigt i radion

Det är så man känner för att ta med brudarna ner på stan, beställa ett gäng cosmopolitan och gå på en chick-flick! Jag och Per diskuterar vad en chick-flick egentligen är, vilka som går på dem och om det skulle slå att mixa genren med skräck. Jag tipsar om två filmer (den i föregående inlägg samt en annan) och vi pratar även en del om Sex and the City 2 som har premiär nästa vecka. Lyssna på klippet här, vi börjar 08:41 in. Ciao!

Sockra med en gnutta chick-flick

Jag gillar generellt sett inte chick-flicks. Ni vet, komedier som uppenbart riktar sig till kvinnor och därför är fulla av skor, kläder, bröllop, sexiga främlingar, kärleksbekymmer, klimakteriekriser och allt sådant som kvinnor förväntas vara djupt intresserade av, allting förpackat med lite sentimentalitet och sockersöta, lyckliga slut. Jag gillar det inte av princip just därför att mallen brukar se så likartad ut. Man vet liksom exakt vad som kommer att hända ungefär fem minuter in i filmen och det krävs då inget engagemang, ingen tankeverksamhet för att följa med. Man bara sitter och blir matad med scen efter scen som små tuggor sockerkaka, och efteråt kommer man inte ihåg särskilt mycket. Det är en chick-flick som alla andra. Men å andra sidan betyder ordet "flick" från engelskan en lätt, snabb rörelse och det antyder ju något om filmens karaktär, just att den ska vara lättsedd. Det är dock en konst att göra en film lättsedd utan att göra den förutsägbar, men jag tror att jag har hittat en film som lyckats med det, trots att den är en chick-flick.

27 dresses handlar om en kvinna (spelad av Katherine Heigl) som blivit expert på bröllop, då hon hjälper alla sina vänner med deras. I garderoben har hon 27 klänningar som alla är ifrån olika bröllop som hon varit brudtärna på. Hon uppvaktas ivrigt av en småcynisk författare som hon mest tycker är till besvär. Själv är hon hemligt förälskad i sin chef men törs inte berätta det för honom. En dag kommer hennes ytliga, manipulerande lillasyster på besök, chefen får upp ögonen för henne och plötsligt står vår huvudkaraktär i en prekär situation - kan hon verkligen vara den goda festfixaren och hjälpa sin syster att gifta sig med mannen hon älskar?
Jag vet, det låter verkligen förutsägbart, lite "Min bäste väns bröllop" över det hela. Men, det enda jag egentligen kan säga utan att avslöja för mycket är att filmen har mycket mer att bjuda på än klyschor (även om de förekommer). Det är en varm, rolig och hjärtknipande film med överraskande kvick och rolig dialog. Jag trodde aldrig jag skulle säga det; men det är en riktigt bra chick-flick.

Mer om detta ämne blir det på fredag i radion, men nu tror jag att jag måste ut och köpa något. En kaka tror jag bestämt, en sockerkaka.

Filmiskt betyg: 1 2 3 4 5

Proffs på prokrastinering

Nej, det är tyvärr inget obskyrt intellektuellt ämne som man kan få Nobelpris i. Prokrastinering är bara ett finare ord för att skjuta upp saker i det oändliga, och istället spendera all tid på sånt man egentligen inte behöver göra.
Saker som jag behöver göra:
Söka det där jobbet innan annonsen tas bort
Söka det där andra jobbet två trappor ner
Göra sista uppgiften så att jag äntligen kan få fullt betyg i Filmvetenskap C
Börja förbereda för konstuppgifterna
Städa
Saker jag gör istället:
Facebookar
Spelar spel
Glor på dålig TV
Bloggar
Vänta lite nu ...

Inga män i gröna trikåer

... men väl en ny vinkel på legenden. Inte helt otippat så pratade jag om Robin Hood idag med Per, eftersom Sven har semester. Han är i Cannes den lyckosten, och jag är inte ett dugg avundsjuk. Inte alls. Lyssna på det extra långa klippet här, vi börjar 08:21 in. Mot Sherwoodskogen!

Robin Hood is back in tha hood

Det har gjorts otaliga filmer om Robin Hood - den gode rövaren som i medeltidens England stal från de rika och gav till de fattiga, i ett samhälle som präglades av djupa klassklyftor och orättvisor. För mig kommer det första intrycket av honom nog alltid bestå - Robin Hood i Disneys tappning som en räv med gröna kläder, som med list och finess lyckades lura lejonet sir John och hans rådgivare, ormen sir Vääs. Det finns ungefär lika många filmatiseringar som det finns versioner av berättelsen. Det finns än idag ingen som riktigt vet om den är sann eller inte, men sant är att det finns visor och sagor från långt bak i tiden som beskriver denne man. Man kan välja att kalla det för en legend; varken saga eller verklighet, men en historia som är så älskad att den berättas om och om igen. Och nu, 2010, i en tid av finanskriser och osäkerhet, har det blivit dags för den senaste i raden av filmer om vår gode rövare, denna gång gestaltad av Russel Crowe.

Filmen, som har titeln "Robin Hood" kort och gott, har internationell premiär idag och har också den speciella äran att inviga filmfestivalen i Cannes. Jag hade sådan tur att jag fick gå på pressvisningen här på SF. Jag märkte redan innan filmen var slut att det skulle bli svårt att sätta betyg på den. Det som den gör är att erbjuda en alternativ vinkling på historien - Robin Hood i filmen har inte blivit Robin Hood ännu, handlingen visar istället hur det kom sig att han blev den han blev. Lite som de tre nya Star Wars-filmerna alltså, som historiemässigt är föregångare till de äldre filmerna. Robin Longstrider, som han heter, börjar som en soldat i Rikard Lejonhjärtas segdragna, blodiga korståg och hittar så småningom tillbaka till sina rötter i det lilla baronskapet Nottingham, där han upprörs allt mer av den fattigdom som kungligheternas slöseri orsakar. Det drar ihop sig till inbördeskrig samtidigt som som Frankrike hotar med invasion, och Robin försöker på bästa Braveheart-manér förena folket och kungen med hjälp av sin karisma och ett brandtal eller två. Hur det går får ni se när ni bänkar er för denna Hollywood-saga.

Vad tyckte jag då? Ska jag vara helt ärlig så hade jag inte förväntat mig en bakgrundshistoria, utan mer en klassisk Robin Hood med humoristiska inslag, lite mer glada män som lurar sheriffer och charmar damer. Det vi får istället är en film som till väldigt stor del handlar om krig och politiskt spel, kryddat med en dos hyllning av den lilla människan som gör skillnad (ett ganska uttjatat ämne egentligen). Krigsscenerna är många och ganska spännande, men det känns som om de skulle kunnat komma från vilken episk krigssaga som helst, kanske Braveheart, Troja eller Gladiator. Och med det sagt så bör det inflikas att Russel Crowe platsar här. Han är bra på att spela krigare. Han är bra på att skrika krigstjut och tampas med svärd och rida hisnande fort. Tyvärr är han inte bra på så mycket annat. Halva filmen sitter man och funderar på om karln bara har ett ansiktsuttryck - bekymrad. De andra skådespelarna gör dock bra ifrån sig, och mellan krigsscenerna får vi ändlöst vackra landskapsbilder, små doser av humor och förvånande nog snuttar ur visor som verkligen känns tidsmässigt genuina. Jag gillar det, men är det Robin Hood?

För att avsluta kan jag säga som så; filmen är ett försök till att förnya den gamla historien genom att skriva till något som inte fanns, det vill säga vad som hände innan. Detta är svårt oberoende av vilken historia man väljer och jag kan inte hjälpa att känna att de två historierna inte riktigt hör ihop. Bara i början och slutet känns det som om det faktiskt är en god rövare det handlar om, och inte en modig soldat som stod fast vid sitt ursprung (ironiskt nog är det kanske troligare att det sistnämnda ligger närmare verkligheten). Jag säger ändå se den, om inte annat för att bli sugen på de andra filmerna om Robin Hood. Det finns som sagt en hel del att välja bland.


Filmiskt betyg: 1 2 3 4 5

Och så möts vi igen

Jag har haft en väldigt filmisk helg i Stockholm, jag och Miathon var nämligen inbjudna till Filmglappet - en årlig träff för unga filmare från hela Sverige. Under lördag förmiddag var vi på Miathons systerdotters dop, men runt tre mötte vi upp med Robert och gänget från både filmförbundet och FiV. Filminstitutet, vilken lokal! Man går upp för en lång ramp till en flott våning i svart och biodraperi-rött, med bistro/café, flera stora salonger med svarta skinnfåtöljer i och Sveriges största filmiska bibliotek med tusentals filmrutor, böcker och DVD:er. Just vid vårt besök råkade de ha Kubrick-veckor och hade smyckat lokalen med filmaffischer och en installation från A Clockwork Orange. Nördlycka!

Vi hade med oss två kortfilmer att representera vårt län med, liksom de andra. Filmerna var för det mesta sådana jag redan sett i och med mitt besök på Novemberfestivalen (det är ju trots allt där alla tävlingsvinnare visas), men jag njöt i alla fall. Jag menar, hur ofta får man se kortfilm på stor duk? Filmerna från de olika länen visades i pass, och filmmakarna fick en stund efteråt att svara på frågor, mycket uppskattat. Mellan passen var det föreläsningar som leddes av fotografer, producenter och annat filmiskt branschfolk. Intressant och trevligt att få en inblick i själva jobbet som görs i och runt filmer. Trevligt var det också att hänga med vårt värmländska filmgäng. Mindre trevligt var vädret, iskall blåst och envist regn. På kvällen skulle vi hitta en restaurang vilket inte visade sig vara det lättaste, man ska inte tro att bara för att man råkar vara i storstaden så är allt öppet överallt! Till slut hamnade vi ändå på ett mysigt ställe och åt och skrattade gott.

Dagen efter, söndagen, drog igång redan vid 9 på morgonen men vi var plikttroget på plats i tid, dock utan de stela festkläder haft på oss på lördagen på grund av dopet. Våra värmländska filmer visades, vi konstaterade att vi hade en av de största uppslutningarna av alla län (go Värmland) och alla var nöjda och glada då vi gled ut från Filminstitutet på eftermiddagen. Jag undrar lite smått varför man inte har biovisningar av kortfilmer, det finns så många bra och i dagsläget är det inte ofta man ser dem om man inte drar runt på festivaler. Kanske något för framtiden? Jag kommer i alla fall ha fullt upp nu med att kolla upp alla pärlor jag fick tips om under Filmglappet.

Peace out <3

15 klockrena scener som improviserades

Min nya favoritsida, listverse, listar allt som finns att lista och då oftast det coolaste, konstigaste eller mest skrämmande. Ibland har listorna med film att göra, och dagens bästa lista ger en överblick över 15 scener ur olika filmer som alla har en sak gemensamt - de är klockrena och de är improviserade, de fanns alltså inte med i originalmanuset. Tre av filmerna är kanske inte så överraskande regisserade av the Man Himself, Kubrick. Se listan här!