Robin Hood is back in tha hood

Det har gjorts otaliga filmer om Robin Hood - den gode rövaren som i medeltidens England stal från de rika och gav till de fattiga, i ett samhälle som präglades av djupa klassklyftor och orättvisor. För mig kommer det första intrycket av honom nog alltid bestå - Robin Hood i Disneys tappning som en räv med gröna kläder, som med list och finess lyckades lura lejonet sir John och hans rådgivare, ormen sir Vääs. Det finns ungefär lika många filmatiseringar som det finns versioner av berättelsen. Det finns än idag ingen som riktigt vet om den är sann eller inte, men sant är att det finns visor och sagor från långt bak i tiden som beskriver denne man. Man kan välja att kalla det för en legend; varken saga eller verklighet, men en historia som är så älskad att den berättas om och om igen. Och nu, 2010, i en tid av finanskriser och osäkerhet, har det blivit dags för den senaste i raden av filmer om vår gode rövare, denna gång gestaltad av Russel Crowe.

Filmen, som har titeln "Robin Hood" kort och gott, har internationell premiär idag och har också den speciella äran att inviga filmfestivalen i Cannes. Jag hade sådan tur att jag fick gå på pressvisningen här på SF. Jag märkte redan innan filmen var slut att det skulle bli svårt att sätta betyg på den. Det som den gör är att erbjuda en alternativ vinkling på historien - Robin Hood i filmen har inte blivit Robin Hood ännu, handlingen visar istället hur det kom sig att han blev den han blev. Lite som de tre nya Star Wars-filmerna alltså, som historiemässigt är föregångare till de äldre filmerna. Robin Longstrider, som han heter, börjar som en soldat i Rikard Lejonhjärtas segdragna, blodiga korståg och hittar så småningom tillbaka till sina rötter i det lilla baronskapet Nottingham, där han upprörs allt mer av den fattigdom som kungligheternas slöseri orsakar. Det drar ihop sig till inbördeskrig samtidigt som som Frankrike hotar med invasion, och Robin försöker på bästa Braveheart-manér förena folket och kungen med hjälp av sin karisma och ett brandtal eller två. Hur det går får ni se när ni bänkar er för denna Hollywood-saga.

Vad tyckte jag då? Ska jag vara helt ärlig så hade jag inte förväntat mig en bakgrundshistoria, utan mer en klassisk Robin Hood med humoristiska inslag, lite mer glada män som lurar sheriffer och charmar damer. Det vi får istället är en film som till väldigt stor del handlar om krig och politiskt spel, kryddat med en dos hyllning av den lilla människan som gör skillnad (ett ganska uttjatat ämne egentligen). Krigsscenerna är många och ganska spännande, men det känns som om de skulle kunnat komma från vilken episk krigssaga som helst, kanske Braveheart, Troja eller Gladiator. Och med det sagt så bör det inflikas att Russel Crowe platsar här. Han är bra på att spela krigare. Han är bra på att skrika krigstjut och tampas med svärd och rida hisnande fort. Tyvärr är han inte bra på så mycket annat. Halva filmen sitter man och funderar på om karln bara har ett ansiktsuttryck - bekymrad. De andra skådespelarna gör dock bra ifrån sig, och mellan krigsscenerna får vi ändlöst vackra landskapsbilder, små doser av humor och förvånande nog snuttar ur visor som verkligen känns tidsmässigt genuina. Jag gillar det, men är det Robin Hood?

För att avsluta kan jag säga som så; filmen är ett försök till att förnya den gamla historien genom att skriva till något som inte fanns, det vill säga vad som hände innan. Detta är svårt oberoende av vilken historia man väljer och jag kan inte hjälpa att känna att de två historierna inte riktigt hör ihop. Bara i början och slutet känns det som om det faktiskt är en god rövare det handlar om, och inte en modig soldat som stod fast vid sitt ursprung (ironiskt nog är det kanske troligare att det sistnämnda ligger närmare verkligheten). Jag säger ändå se den, om inte annat för att bli sugen på de andra filmerna om Robin Hood. Det finns som sagt en hel del att välja bland.


Filmiskt betyg: 1 2 3 4 5