måndag 12 april 2010

Se Upp för framtiden

Ingen i min omgivning har väl kunnat undgå mitt raljerande om Pixars Upp nu på senaste. Var tvungen att hyra den igen, och jo, jag grät lika mycket och på samma ställen. Det är något i den som träffar mig extra hårt. Vad? Filmen tar upp många fundamentala, livsviktiga frågor om ålder, tid och framtid men framför allt om drömmar. Huvudkaraktären Carl har i hela sitt liv haft en dröm som han varit säker på skulle slå in, men finner sig helt plötsligt gammal och grå och han har fortfarande inte kommit ens i närheten av drömmen. Jag tror att jag har en inneboende rädsla för att något liknande ska hända mig. Att jag blir så tillfreds och bekväm, bedövad av tillvaron så att mina drömmar bara samlas på hög och att jag en dag sitter där i min fåtölj och tänker om jag ändå hade...
     Jag kan få lätt ångest av att se andra förverkliga sina drömmar, som exempel kan nämnas en bekant på facebook som håller på att resa jorden runt med sin pojkvän. Hon har snart varit i världens fyra hörn, vandrat i djungeln, matat tigerungar, sett pyramider och blickat upp mot världens högsta berg. Och istället för att bli glad för hennes skull känner jag en press och en viss förtvivlan över att jag själv har kommit så kort i jämförelse. Resonemanget brukar låta såhär i mitt huvud: "Här är du, och här är världen. Detta är vad som finns att göra och uppleva, och det är din uppgift att hinna med så mycket som möjligt, annars kan du ju omöjligt ha levt." Ungefär samtidigt som jag tänker så brukar jag komma på hur dumt det låter. Som om det skulle vara en tävling. Som om livet går ut på att visa alla andra att man minsann har levt, gärna mer än vad de har. Men är det inte så att den enda som kan avgöra vad som är värdefullt är man själv? Och är det inte så, att alla drömmar inte behöver slå in? Drömmar som slår in är vackra, men drömmar som inte gör det kan också skänka en stor glädje i och med att de alltid finns kvar. Rena och oförstörda.
     Slår Carls dröm äntligen in i Upp? Jag säger som jag redan har sagt, gå och hyr den. Pixar har gjort det igen och ni har en gyllene liten animerad pärla framför er. Humor blandat med ironi, allvar, stora frågor och spänning. Film när det är som bäst.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar