It's aliiive!

Det var nära nu. Att denna blogg gick samma öde till mötes som diverse andra av mina projekt. Bortglömd, övergiven, i brist på entusiasm eller, som det tyvärr ofta är, på grund av ren och skär lathet. Men banne mig, jag är ju fortfarande filmisk, och det slutar aldrig finnas filmiska saker att skriva om. Därför tänker jag göra ett nytt försök. Can we rebuild him? Jag tror det. Vi har the technology.

Etapp ett blir logiskt nog att sammanfatta det som hänt mig, i filmens tecken, sen jag skrev sist. Och det är faktiskt ganska stora saker:

Juni: Jag var för första gången domare i en filmtävling, och inte vilken filmtävling somhelst utan Filmörnen, som så länge legat mig varmt om hjärtat. Jag tillbringade en hel helg tillsammans med de andra tre domarna och såg alla de 68 filmerna, diskuterade, bråkade, skrattade och skrev nomineringar. Det hela var utmattande men oerhört stimulerande och roligt. Sedan, på festivalen, var jag i mitt esse och for omkring likt ett barn på julafton, precis som det ska vara. Allt var lyckat, publikuppslutningen stor och efterfesten exceptionell. En milstolpe, en tid att minnas!

November: Det var så dags för mitt tredje årliga besök på Novemberfestivalen i Trollhättan, även kallat kortfilms-SM. Det är hit de vinnande filmerna från landets regioner kommer för att tävla om de riktigt stora priserna. I år bidrog Värmland med hela fyra filmer (som vi i juryn lyft fram) och förväntningarna var därför extra stora. Känslorna svallade, men tyvärr av fel orsak. Av någon anledning (troligen fel på projektorn) kunde ingen av filmerna lysas upp korrekt, vilket gjorde att färg- och ljusbalanser förstördes. Visserligen hade juryn redan sett filmerna på annat vis några veckor innan, men besvikelsen var ändå påtaglig bland deltagarna som såklart ville visa sina filmer på bästa möjliga sätt. Respektive regioner gick i efterhand ihop för att skriva ett brev till festivalen med synpunkter på detta, och jag hoppas personligen på en skärpning till nästa år. I år var första gången jag upplevde detta, och det är verkligen synd på en annars så härlig festival. Två av våra värmländska filmer fick i alla fall priser, mycket skoj!

I november anordnade även Film I Värmland en festkväll där de visade upp de filmer som fått deras stöd under året, intervjuade filmskaparna och bjöd på buffé. Jag var där i min snofsigaste klänning, såg bra film, åt och drack gott samt umgicks med de andra filmiska eldsjälarna. Festen forsatte ända in på småtimmarna och gav upphov till många skratt. Härligt häng!

Så, det var nog det mest vitala, skulle jag tro. Tänk vad livet rusar iväg när man låter bli att försöka fånga det! Not anymore. Hörs snart (snarare än ni tror)!